Trumpetkonsert

Trumpet är en ny bekantskap för mig, men det är ett trevligt instrument. Lyssnar just nu på Haydns trumpetkonsert, skånske Hardenbergers version. Fint.
Trumpet är faktiskt ett utmärkt instrument även för små skolbarn. Sonen tutar på för fullt på kvällarna, inte med Haydn visserligen ännu, men han har väldigt roligt.
Instrumenten är imponerande skönheter i sig.
Vår radhuslänga har en trumpettradition så jag har inte så dåligt samvete. Först var det grannen till vänster som visserligen har flyttat nu, sedan grannen till höger. Småbarnen som flyttat in i vänstra huset kommer säkert igång tids nog och då behöver inte de heller ha dåligt samvete. Tills dess hoppas jag de sover gott ändå.

Frys du kollektivresenär

Slussenterminalen är ett sorgebarn. Varför ska man stå och frysa när man väntar på Nacka-bussarna, när SL ändå har både ett café och en egen försäljningslokal som man kunde öppna för resenärerna. Jag är ju sällan ute och far, men i lördags var jag på teater. Jättetrevligt. Fast när man kommer till Slussen efteråt känner man sig verkligen som andra klassens resenär. Vi slank in på Pressbyrån och låtsades vara intresserade av jultidningar. Så ska det väl inte behöva vara tidigt en lördagskväll. Sedan stänger ju Pressbyrån också dessutom.

Passivmänniska

Passivhus är ju ganska inne men passivmänniskan är det definitivt inte. En kollega skickade ett kort med skyltningen på Stockholms central, där det numera varnas för passerande medmänniskor.
Kom att tänka på en vers i en grön bok som jag köpte någon gång på 1980-talet.

Passivitet
av Birgit Cars

Jorden ligger i träda
Träden sover sin vintersömn
Förfäder kurade skymning
innan de tände sin lampa om kvällen
Jag ska väl också ha rätt att bli stilla
Rusa och jäkta bekommer mig illa
Passivitet är ett underbart ord
ej särskilt gångbart just nu på vår jord.

Man får väl helt enkelt hitta på ett annat ord för det. Typ eftertanke, utvärdering, djupsinnigt funderande eller sökande efter tillvarons innersta mening.

Tyvärr ägnar nog många av oss lite för lite tid åt det.

Många fina båtlåtar

Åkte Cinderellabåt för första gången i mitt liv i måndags. Många fina båtlåtar spelades och en PROstjärna korades. Trevligt, men man blev ganska trött.

Lika som bär

Idag kändes det som att kroppen inte bar mig, ända tills jag kom på att det ju är jag som bär min kropp. Härligt att ha den!

Heja häftiga Karin!

Smsa 241 till 72211 så blir Karin glad ;-)

Om storstenens princip och vuxnas abdikation

Läser just nu en jättebra bok om föräldraskap: "Växa - inte lyda" av Lars H Gustafsson. Boken är ungefär så långt ifrån quick fix som man kan komma.
Får jag citera?

"Det är inget lättskött pastorat vi lämnar över till våra barn. Dessutom finns en tendens till att vi vuxna abdikerar. När man talar om detta tänker man vanligtvis på att de sviker sin uppgift som föräldrar genom att inte sätta tillräckligt tydliga gränser. Men det finns en abdikation som är långt allvarligare än så, nämligen den som inträffar när de vuxna avsäger sig ansvaret för hushållandet med jordens resurser, värnandet om mänskliga rättigheter, kampen för ett mer rättvist samhälle och tron på en gemensam och meningsfull framtid. Alltså det som inträffar när de vuxna krymper sitt perspektiv till att enbart omfatta välfärden och välbefinnandet för egen del under de får år de har kvar - och alldeles för tidigt lämnar över ansvaret för en misskött värld till de unga." (s.98-99)

Tänkvärt eller hur?

Och hur reagerar du när barnet klättrat alldelse för högt? Med "orons princip", "duktighetens princip" eller "storstenens princip". Jag önskar ju att jag istället för oro eller beröm för att barnet klättrat så bra lite oftare skulle förmedla uppmuntran för barnets egan upplevelser och upptäckter, typ: "Vad roligt. Vilken fin utsikt du måste ha där uppifrån!" som Gustafsson rekommenderar:

"Det viktigaste med att sitta högt uppe på en sten är inte att jag lyckades klättra dit upp - utan själva känslan att sitta där och blicka ut över världen."

Jag borde ju veta som under tonåren tillbringade ganska många försommarkvällar uppe på Stenberget i Eslöv, inom parentes ett härligt och tokigt byggnadsverk mitt bland björkar och rosenträdgårdar.

Länk till mer info om stenberget

Mer om boken kommer i senare inlägg.

Titta, kort utan färg också

Fick hem ett gäng skolkort. Sonen var måttligt intresserad. Enda kommentaren var när han såg de svartvita bilderna. "Titta, kort utan färg också".

Visst kan mamman göra dataspel ;-)

För någon vecka sedan kom en sjuåring i min närhet och ville att vi skulle göra ett eget dataspel. Han tyckte de som fanns var tråkiga.
Alla detaljer, knappar och funktioner hade han klart för sig, det var bara det tekniska som jag skulle behöva hjälpa till med.
Jo, jo sa jag, vi funderar lite på det och ser vad som går att göra.
De är ju Lekis-barn och tror med andra ord att man kan göra allt man vill bara man hittar den rätta tekniken. Och helst vill jag ju inte ta ur dem det, jag gillar den grundinställningen.
Mot mina principer laddade jag därför ner ett göra-spel-program från nätet idag. Game-maker heter det. Och visst lyckades vi göra ett ganska roligt spel, om inte exakt så som den unge mannen hade föresatt sig det.
Inte exakt så som det stod i instruktionsboken heller, det skulle ju bli för trist.
Nu är han på spel nummer två.
Om jag får virus och bloggen börjar tycka konstigheter så vet ni nu varför.
Kul har vi i alla fall.

Skånska druvor smakar mums

Sitter på tåget igen, på väg hem igen.
Någon klassträff blev det inte, men återträffar kan ju se olika ut. Nu fick jag återse familjen istället.

Pappas nya hus visade sig omgärdat av en helt fantastisk trädgård. Vindruvor, som jag smuttar på på tåget, söta och goda. Äpplen. Valnötter. Hibiscus. Kvitten. Kärleksört. Rosor. Magnolia. Ja, en sådan trädgård är de verkligen värda! Plan tomt omgärdad av stenmur på baksidan gör den till ett litet paradis för växtälskare.
Mammas trädgård (minneslunden) är också avundsvärd. Prunkande prydnadsäpplen, frodiga gräs, kärleksört, paradisbuske och mängder av blomsterbuketter av olika färg och skepnad nedsatta i den lilla dammen.
Två duvor satt på ryggstödet till en bänk och nickade med huvudena - såg ut att njuta stort av blomsterprakten, lugnet och varandra.
På väg tillbaka, genom stadsparken kom jag att tänka på att det finns olika slags fåglar också. Det finns duvor och det finns råkor, till exempel. Så måste det väl vara.
Försöker jobba på tåget men det går inte så bra.
Tänker lite på systrarna i generationen före mig. Bilderna från Marias album, klänningarna på vinden. Det var verkligt speciella kvinnor, som levde till 110 procent. Varifrån fick de styrkan?

Lunchpromenad i Lund - alla blommor är olika

Sitter i Lund och jobbar idag. Förstår inte varför jag flyttade härifrån, men det fanns ju skäl.
På lunchen tog jag en lång promenad genom stan och stadsparken.
I kortärmat.
Igår var det också sensommarvärme.
Satt på uteservering med äldsta kära systern och njöt av kvällen.
Och så kom det en jättestor demonstration.


Man blir ju glad, fast man inte är med. Alla olika var temat. Det var många och alla var olika. Det är ju så det är.

Läste ett nyinkommet riksdagspartis program häromdagen. Den nationella särarten sades där bland annat vara att vi som tillhör nationen har samma lojaliteter. Nej tack. Det har vi inte.

På tåget igen

Jag gillar tåg. Nu är jag på väg till Sävsjö för att träffa ett gäng entusiaster som vill bli bättre på information. Det är alltid spännande med dessa möten. Vad önskar de sig, vad kan jag bidra med?
Turen går därefter vidare till Skåne, eftersom jag var bjuden på fest med anledning av att det är 30 år sedan jag slutade grundskolan. Jag anmälde mig, av något skäl, men jag går nog inte på festen. Det senaste beskedet är att det bara är två i klassen som är anmälda. Festen blir av ändå eftersom alla "niorna" på skolan är bjudna. Att få ut en lista på vilka som kommer verkar dock inte så lätt från festföretaget, jag har skrivit till dem flera gånger, och jag har ingen lust att gå på fest under de förutsättningarna.
Lite synd om min f.d. klasskompis som blir ensam, jag kanske borde ringa honom och fråga om vi inte kan träffas hemma hos honom istället ;-). Nej skämt åsido, han klarar sig nog bra utan mig, vi har inte frågat efter varandra de senaste 30 åren.
Jag gillar klassträffar som idé, men har aldrig varit på någon, förutom återföreningen av trädgårdsklassen som vi hade något år efter att vi slutat.
Synd att det inte blir någon nu heller.
Men tågbiljetten är bokad som den är så jag passar på att åka ner och krama mina släktingar lite. Kanske kan jag boka om hemfärden så jag hinner krama min barn också under helgen.

Tillägnat alla härliga pappor

Jobbade utanför Maxi idag i ösregnet, en sista dag.
Det mest fascinerande i detta var nog alla härliga pappor som försökte uppmuntra sina barn med otaliga olika metoder.
"Det regnar ju nästan inte alls", sa en.
"Vi låtsas att detta är ett paraply", sa en annan.
"Jag bär dig och så springer vi" sa en.
Tja, vad är det för fel på regn egentligen?

Vill också klippa in Lars Fernebrings "Meningen med livet" eftersom jag inte var med och tog farväl av Inge, med tankarna till Tora och hela familjen som jag hoppas har det så bra de kan.

Septemberblom i trädgården

Vår vita rhododendron blommar för fullt.

Partiet som klagade på enpartistaten för fyra år sedan kallar sig nu "det enda arbetarpartiet". Helt OK med ett parti alltså - om det bara är "rätt parti".

Tog fram gitarren och kom på mig själv med att spela en gammal proggvisa som jag gärna citerar en dag som denna:

"... det vi skapar själva
är det enda som blir av.
Vi kunde gott behövt din hjälp.
För ingenting förändras av sig självt"

På söndag ska jag rösta och därtill fira att Jossan fyller 40. Roligt! Fotbollens dag hoppar jag över denna gång.

Stil och skrynklor

En riktigt tramsig artikel i DN idag dömer ut de rödgröna partiledarna för att de saknar klädstil. Alliansens duger däremot även om Reinfeldt borde ha haft näsduk i fickan och Björklund har för mycket veck på byxorna. Vi fick veta att Ohly hade kulmage, Wetterstrand borde skaffa en frisyr och om jag minns rätt så skulle Sahlin ha en liten scarves.
Jag undrar bara - vilken upplysning fick vi av detta?
Tror någon att väljarna efterfrågar denna typ av stil?
Att ha synpunkter på någons mage eller eventuellt ostrukna skjortor tycker jag faktiskt är direkt ofint.
Är man så illa till det yttre att man inte duger som partiledare så tror jag inte man blir vald till det heller. Folkets seger ;-)
Sminkörerna på teve borde kanske också inse vilken stil människor har och inte spökmåla exempelvis Wetterstrand på det sätt som vi såg i kvällens Agenda. Den som satte färgen där längtar antingen efter pumpans högtid eller så gillar han eller hon inte miljöpartiet.

Smögen och tågen

Nyss hemkommen från Smögen, där jag firade min svägerskas femtioårsdag i helgen, utan barn, svävar jag fortfarande lite på moln.

Vandrarhem precis vid vattnet. Räkor, havskräftor och stjärnspaning utomhus på lördagskvällen - utan att frysa. Salta bad utan maneter. Umgänge och tid att prata.
Så kan livet vara ibland. När barnen lärt sig simma ska jag absolut ta med dem dit.
På vägen dit läste jag debattartikeln i Aftonbladet att mp vill att tåg ska vara billigare än flyg. Det borde väl vara självklart egentligen. Jag kan inte förstå varför miljöovänligt flyg ska subventioneras. Nej satsa på tågen och se till att de går i tid också.

Sonen ville städa och jag blev arg...

Idag har jag lyckats med konststycket att bli arg på min son för att han ville städa sitt rum. Inte så bra. Visserligen var klockan 19.45, jag tyckte att han borde sova och jag ville se partiledarutfrågningen, men lite mer flexibel borde man ändå vara när sådana intressen uppkommer. Vi blev vänner efter ett tag, rummet är nu städat och jag tittade på utfrågningen i bandad version. Mona var stark.

Muren är uppbyggd igen

Efter 15 år rasade stödmuren i trädgården. Kanhända var det för att vi drog upp en schersmin med rötterna med hjälp av en Volvo V70 i höstas. Eller för att den var dåligt byggd helt enkelt. Nu är den i alla fall återuppbyggd, på sommarens sista semesterdag.
Återigen en kallmur med samma stenar och återigen med alldeles för låg lutning, enligt skolboken.
Men jag tyckte det blev fint. Den förra höll i 15 år. Denna borde alltså hålla tills jag blir 60 om jag har tur och då kan jag bygga upp den igen.
Det finns fördelar med kallmur, man kan ändra och fixa och återanvända stenarna. Betydligt mindre jobb. Evigheten får jag klara på annat sätt, kanske genom evig arbetsglädje i trädgården ...

Slut på inspirationsturnen och mycket färre bollar i garaget

I går var det sista anhalten för PROs inspirationsdagar, i Hudiksvall. Också en härlig plats med en massa engagerade människor. Köpmanberget var ett riktigt trivsamt ställe, med en serviceinriktad innehavare som verkade kunna lösa allt. Därtill utsikten och sångarpaviljongen precis utanför grinden.
Ändå är det på ett sätt lite tråkigt med sådana här jobb, att man träffar så många människor som man skulle vilja prata mycket med, som man aldrig hinner. Jag börjar ju lära mig att tillfällena inte alltid kommer tillbaka så som jag skulle vilja.
Det var knepigt att fylla år utan en mamma som ringer, men nu är jag i alla fall 45+.
Och Protestvisa för 50-plussare av Ingrid Persson, en av de två vinnarna i PRO-stjärnan, gav nytt framtidshopp.
När jag kom hem på kvällen var barnen fortfarande vakna, och det blev både skönsång och presentupppackning. Sonen gav mig örhängen och hårklämmor och av dottern fick jag duschcreme, strumpor och ett sittunderlägg.
Därtill skördade jag årets första jordgubbe i vår trädgård.
Idag var det säsongsavslutning för fotbollen. Hans tog väskorna, så nu har jag inte längre lika många bollar i garaget. Lugnet kommer.

Skara är +++

Egentligen vet jag inget om Skara men jag gillar det arrangemang som Skaraborna hjälpte till att fixa den 3 juni - ni är toppen!
En kör på 200 man som först tränar i domkyrkan och sedan uppträder inför nästan tusen PRO-are så att taket lyfter.
Särskilt damen med rollator som skulle upp på scenen trots att Gabriel Forss sa att de som inte får plats kan stå framför. Hon skulle upp och hon kom upp och jag är säker på att det var helt rätt.
Hur mycket gladare blir man inte av god musik?
Jag har jobbat för mycket men familjen verkar acceptera mig ändå.
Ibland undrar jag hur andra familjer gör. Men de har kanske inte lika många bollar i garaget. I morgon är det knattecup!

Rundgång med Rut

Först införs Rut-avdrag för att människor med universitetsutbildning inte ska behöva bekymra sig om städning och ogräsrensning hemma. Det är ju liksom slöseri med deras dyra tid.
Men den sparade tiden går snabbt åt till engagemang i föräldrakooperativ som människorna anser sig behöva för att barngrupperna på det kommunala dagiset är för stora.
Och till och med i kommunala skolan i den moderatledda kommunen inbjuds föräldrarna att städa skolgården kl 15.30 en vardag.
Funderade på om man kunde få avdrag för att skicka en professionell trädgårdsmänniska till skolan istället. Men jag är ju det också, och kommer först kl 17...

Ingen tvångströja att öka friheten

Jag har inte läst Ebba Witt-Brattströms bok "Å alla kära systrar" men jag vill gärna göra det.
Jag är så otroligt glad för allt jobb som hon och många andra lagt ner för att öka mänsklighetens frihet, genom att våga ifrågasätta könsrollsmönstren och dessutom kräva att man gör något åt dem.
Den ökade friheten gäller både män och kvinnor.
Våra valmöjligheter vidgas betydligt om vi inte tvingas att inta roller som andra har bestämt.
Ann Heberlein skriver i DN idag att "Vi har visst barn i knäet och i hasorna, pannan i djupa veck, pc:n på bordet, surdegen på jäsning och en jämställd man, men vi har också bultande huvudvärk, sömnproblem och lider av kronisk trötthet. Någonstans på vägen blev det fel. Befrielsen till kropp, naturlighet och karriär; ja till allt, blev en tvångströja."
Det var väl en rätt märklig analys. Att skylla huvudvärken på emancipationen? Jag tror istället att det är brist på jämställdhet som fortfarande skapar tvångströjor för både kvinnor och män.

Jobbigt är det
Att själv välja el, tevebolag, tandkräm, kläder, make, bostad, studieväg, yrke och huruvida man ska ha barn eller inte.
Jobbigt är det.
Mycket jobb återstår innan vi människor vågar fatta att det handlar om våra egna liv och våra egna val, utifrån de förutsättningar vi har.
Och vill vi inte välja så är det också ett val vi kan göra.
Tänk om det hade funnits riktigt bra dagis där Heberleins mamma kämpade för livet?

Krassligt i världen

Fru Fröman har varit krasslig och stressad och har begränsat med ork för alla omvärldsproblem. Men man måste ju lite.
För att citera en av barnens sagor: "Det är för mycket reklam. Det är för mycket sopor. Det är för mycket flugor. Det är för mycket bilar och avgaser. Det är för mycket krig. För många barn som svälter. Det är för många fel på världen som hon måste ta itu med först." (Hingström/Kovanen: Måste ha mer)
Lite svårt har jag att förstå varför barnen gillar den boken, men det gör de. Den stackars mamman måste lösa allt innan hon kan kramas och läsa godnattsagor...

Söndagsnöje

Dagens söndagsnöje blir att gå på konsert med dotterns barnkör. Jag vet att det blir kul, för det är det alltid. Körledaren Pernilla Agnesund är en sprudlande energigivare som dessutom själv sjunger så att man ryser. Tack för allt du gett våra barn!

Spana in grodorna

Grodspel hör man inte varje dag. Men just nu spelar ett stort gäng i dammen nedanför trappan vid Nyckelvikens herrgård i Nacka. (Gå från cafét mot Ektorp.)
Det är en fantastisk syn och ljuv musik som grodorna bjuder på.

Fantastisk demonstration för rättvis skatt

Jag vill säga det en gång för alla: Föräldrarna borde sluta curla vid 65 års ålder.
Men i Sverige har curlandet blivit lag. Pensionärerna i Sverige ska nämligen betala för oss som är yrkesverksamma. Du kanske inte vet det men pensionärer betalar högre skatt än yrkesverksamma med lika inkomst. Man baxnar ju.
Det stod inget om det i orange kuvertet.
Jag har demonstrerat för rättvis skatt och dessutom tagit lite bilder. Så nu blir det en bild i bloggen. Det var väldigt mycket folk och väldigt fin stämning. Men t ex DN tyckte det var roligare att referera en teapartydemonstration i USA och en rödskjortedemonstration i Thailand dagen efter. Och de var säkert också viktiga.
Många tidningar och tevekanaler refererade så jag ska inte klaga egentligen. Och man demonstrerar ju inte för pressen!

Koll på läkemedel

Min vän Sten tycker att alla ska ha koll på sina mediciner och det tycker jag också. Se honom på Youtube nedan.
Men först min dotters favoritlåt i bilen, som passar bra i sammanhanget (PRO), nämligen Ulf Lundells "Ute på vägen igen", fast den låter mycket bättre på skiva.



Och så Sten alltså som gör ett litet föredrag om läkemedel:

Vår i snödrivan

Idag när jag kom hem upptäckte jag fem vintergäck under vinbärsbusken, i ett hål i snödrivan. Och vid häcken några förfrusna snödroppar. Det blir vår detta året också.
I måndags före idrottsledarträffen tog jag en promenad i Boo Gård. Det är ett underbart område med en liten badplats och ett trädgårdscafé bland annat, strax bakom krönet till Boo Idrottsplats.
När jag kom över krönet tystnade plötsligt alla stans bilar och istället hördes ett fågelliv från havet som kändes helt overkligt.
Så kan man leva lite till.
Och förhoppningsvis snart skämmas så mycket för bilturen till dagis två kilometer bort som genomförs varje dag att man ersätter den med en stärkande promenad.
DN skrev om äldre och cancer, att äldre får sämre behandling, det är nog inte bara på det området, och det är rätt upprörande tycker jag. Det är det ena på det andra.
När jag blir gammal tror jag att jag vill bo på en fredlig plats med en kastanj och ett äppelträd som skuggar och där jag får komma ut i friska luften varje dag. Gärna höra bin och fåglar, om det finns hörsel. Fast först få jag nog jobba till 69, och det är OK om jag är frisk och har lika smarta jobbarkompisar som nu.
Jag satsar på att farmors gener är starkare i mig än mammas, även om alla bloggläsare anar att mamma var min bästa vän.
Men farmor blev faktiskt nästan 99 år. Hon föddes 1894 och var alltså 71 år när jag föddes.
Vi fick ändå många fina minnen ihop.
Mamma var bara 68 när sonen föddes och 70 när dottern föddes. Men det var väl inte bara gener i och för sig, kanske även lite cigaretter. Och kanske fel sjukdom vid fel ålder, om man får tro DN.

Fotbollsmamma

Jaha, så blev man fotbollsledare i det civila samhället. Klubben där sonen nyss börjat spela behövde föräldramedverkan och ansvarsfull som man är anmäler man sig utan att fundera kring sin kompetens. Sonen såg ganska fundersam ut när jag sa att jag skulle bli tränare...
Nu blir jag inte det utan det är datajobb och organisering och sådant mest, verkar det som. Så han kan pusta ut.
De som ställer upp som tränare har gedigen fotbollskarriär bakom sig.
För mig känns det som en ny och spännande värld, jag har hittills mest uppskattat sonens löparglädje och att föräldrarnas plätt på planen är solig vid den aktuella tidpunkten.

Att hoppa från garagetaket

Mina barn har äntligen fått prova att hoppa från garagetaket.
Sonen har stigit upp flera morgnar i rad, inför denna attraktion.
Min energiske make skottade taket och skapade en gigantisk snöhög som var perfekt att hoppa i. Själv hoppade han i söndags, men barnen har ju varit sjuka, så det blev först igår.
Jag är från Skåne så jag har inte provat än. Men jag ska, om det inte kommer någon stor och elak plogbil innan dess.
P.S. Artikeln om Vollsjömordet som jag citerat tidigare i bloggen har blivit nominerad till en guldspade. Grattis!

Bilder säger mer

Lite mer bilder hade gjort susen för den här bloggen tycker några. En som gör fina bilder är min komvuxkompis Åsa, som jag härmed passar på att göra lite reklam för: http://www.asas-photoart.se/ Ofta sitter jag och tittar på en kolorerad vallmoäng som hon har gjort och det är barnens favorittavla hemma, alla kategorier. Båda valde vallmona när de skulle få välja något att ha på sina egna rum. Så jag fick behålla den själv, för familjesämjans skull...
När det gäller egna bilder tänker jag så här: Barnen är fantastiska, men de måste ha möjlighet att få välja själva. Därför syns de inte här.
Men de syns och hörs ju rätt bra i verkligheten istället.

"Så vet du att hon fanns"

En av alla människor jag aldrig trodde att jag skulle citera i bloggen, Kitty Jutbring, länkar jag till i alla fall nu. Hon skriver nämligen i Aftonbladet med en surgubbeetikett att: "Barn, hur orkar man med dom? Blir det lättare om man nån gång får egna, ni som vet?"
Ja, det blir lättare när man får egna, jag vill gärna säga det, trots att jag gnäller ibland.
Få saker ger mig så mycket glädje som barnen.
Nu ska jag berätta vad som hände häromdagen.
Dottern kom fram till mig med en tvål i form av en ängel i sin hand och sa: "Den här ska du ha."
Ängeln hade hon fått av sin mormor i somras, i samband med brorsans kalas.
"Om du saknar mormor kan du lukta på den, så vet du att hon fanns." fortsatte hon.
"Så vet du att hon fanns".

Bra skridskois på Insjön

Första skridskoturen i år, och det var inte alls så knöligt som jag hade befarat. Båda barnen var kalasbjudna så vi passade på att prova Insjöns is (vid Velamsund). Klart åkbart. De har plogat en rejäl runda som ger både motion och naturupplevelse. Och det är ju också fint med alla hästarna där.
Men det var trångt på parkeringen.

Delfinshow och vargavinter

Använde trettondagen för att besöka Kolmården med barnen. Tänkte att det kanske är uthärdligt på vintern. Och det var det verkligen.
Ingen kö i restaurangen. En fantastisk delfinshow, också utan kö. Tigrar och vargar på nära håll.
En lokal kyrka hade julspel med utlovad kamelmedverkan. Det såg vi inte så mycket av dock för där var det folk, och dessutom mörkt och kallt. Men det var fin sång i alla fall, det kunde vi märka.

Att äta sina vänner

Åt en ö-slaktad lammstek från f.d. kollegans farm. Det är faktiskt skillnad. Jag har inga problem med att äta djur vars ursprung jag känner. Det smakade livsglädje.