Jag har inte läst Ebba Witt-Brattströms bok "Å alla kära systrar" men jag vill gärna göra det.
Jag är så otroligt glad för allt jobb som hon och många andra lagt ner för att öka mänsklighetens frihet, genom att våga ifrågasätta könsrollsmönstren och dessutom kräva att man gör något åt dem.
Den ökade friheten gäller både män och kvinnor.
Våra valmöjligheter vidgas betydligt om vi inte tvingas att inta roller som andra har bestämt.
Ann Heberlein skriver i DN idag att "Vi har visst barn i knäet och i hasorna, pannan i djupa veck, pc:n på bordet, surdegen på jäsning och en jämställd man, men vi har också bultande huvudvärk, sömnproblem och lider av kronisk trötthet. Någonstans på vägen blev det fel. Befrielsen till kropp, naturlighet och karriär; ja till allt, blev en tvångströja."
Det var väl en rätt märklig analys. Att skylla huvudvärken på emancipationen? Jag tror istället att det är brist på jämställdhet som fortfarande skapar tvångströjor för både kvinnor och män.
Jobbigt är det
Att själv välja el, tevebolag, tandkräm, kläder, make, bostad, studieväg, yrke och huruvida man ska ha barn eller inte.
Jobbigt är det.
Mycket jobb återstår innan vi människor vågar fatta att det handlar om våra egna liv och våra egna val, utifrån de förutsättningar vi har.
Och vill vi inte välja så är det också ett val vi kan göra.
Tänk om det hade funnits riktigt bra dagis där Heberleins mamma kämpade för livet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror inte Heberlein skyller huvudverken på emancipationen, jag tror snarar att hon påpekar att Witt-Brattström (åtminstone med sina bildval) skildrar en utopi, ett ideal som kanske inte fanns och inte kan finnas. Jag tror också att det är ojämställdhet som skapar stress, men att sjuttiotalsfeministerna kanske saknade lite insikt om hur jobbigt det är att både jobba heltid och ha barn och vara kreativ och ha sidoprojekt och ha att bra sexliv och baka surdegsbröd och allt på samma gång. De var utopiskt lagda redan då (därav absolut inte sagt att grupp8 inte var fantastiska och lade grunden för det nutida feministiska arbetet.)
SvaraRaderaMen ett krav var också kortad arbetstid iofs. Vill eller behöver man jobba åtta-tio timmar varje dag plus pendling kanske man kunde baka hastbröd...
SvaraRaderaEtt krav, ja. Men det hade inte blivit verklighet; ändå satt de där med ungen och mannen och tre jobb varav två ideella och log. Det tog ett tag att inse att fyrdubbelarbete inte håller i längden.
SvaraRadera