Jaha, så blev man fotbollsledare i det civila samhället. Klubben där sonen nyss börjat spela behövde föräldramedverkan och ansvarsfull som man är anmäler man sig utan att fundera kring sin kompetens. Sonen såg ganska fundersam ut när jag sa att jag skulle bli tränare...
Nu blir jag inte det utan det är datajobb och organisering och sådant mest, verkar det som. Så han kan pusta ut.
De som ställer upp som tränare har gedigen fotbollskarriär bakom sig.
För mig känns det som en ny och spännande värld, jag har hittills mest uppskattat sonens löparglädje och att föräldrarnas plätt på planen är solig vid den aktuella tidpunkten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar