Visst kan mamman göra dataspel ;-)

För någon vecka sedan kom en sjuåring i min närhet och ville att vi skulle göra ett eget dataspel. Han tyckte de som fanns var tråkiga.
Alla detaljer, knappar och funktioner hade han klart för sig, det var bara det tekniska som jag skulle behöva hjälpa till med.
Jo, jo sa jag, vi funderar lite på det och ser vad som går att göra.
De är ju Lekis-barn och tror med andra ord att man kan göra allt man vill bara man hittar den rätta tekniken. Och helst vill jag ju inte ta ur dem det, jag gillar den grundinställningen.
Mot mina principer laddade jag därför ner ett göra-spel-program från nätet idag. Game-maker heter det. Och visst lyckades vi göra ett ganska roligt spel, om inte exakt så som den unge mannen hade föresatt sig det.
Inte exakt så som det stod i instruktionsboken heller, det skulle ju bli för trist.
Nu är han på spel nummer två.
Om jag får virus och bloggen börjar tycka konstigheter så vet ni nu varför.
Kul har vi i alla fall.

Skånska druvor smakar mums

Sitter på tåget igen, på väg hem igen.
Någon klassträff blev det inte, men återträffar kan ju se olika ut. Nu fick jag återse familjen istället.

Pappas nya hus visade sig omgärdat av en helt fantastisk trädgård. Vindruvor, som jag smuttar på på tåget, söta och goda. Äpplen. Valnötter. Hibiscus. Kvitten. Kärleksört. Rosor. Magnolia. Ja, en sådan trädgård är de verkligen värda! Plan tomt omgärdad av stenmur på baksidan gör den till ett litet paradis för växtälskare.
Mammas trädgård (minneslunden) är också avundsvärd. Prunkande prydnadsäpplen, frodiga gräs, kärleksört, paradisbuske och mängder av blomsterbuketter av olika färg och skepnad nedsatta i den lilla dammen.
Två duvor satt på ryggstödet till en bänk och nickade med huvudena - såg ut att njuta stort av blomsterprakten, lugnet och varandra.
På väg tillbaka, genom stadsparken kom jag att tänka på att det finns olika slags fåglar också. Det finns duvor och det finns råkor, till exempel. Så måste det väl vara.
Försöker jobba på tåget men det går inte så bra.
Tänker lite på systrarna i generationen före mig. Bilderna från Marias album, klänningarna på vinden. Det var verkligt speciella kvinnor, som levde till 110 procent. Varifrån fick de styrkan?

Lunchpromenad i Lund - alla blommor är olika

Sitter i Lund och jobbar idag. Förstår inte varför jag flyttade härifrån, men det fanns ju skäl.
På lunchen tog jag en lång promenad genom stan och stadsparken.
I kortärmat.
Igår var det också sensommarvärme.
Satt på uteservering med äldsta kära systern och njöt av kvällen.
Och så kom det en jättestor demonstration.


Man blir ju glad, fast man inte är med. Alla olika var temat. Det var många och alla var olika. Det är ju så det är.

Läste ett nyinkommet riksdagspartis program häromdagen. Den nationella särarten sades där bland annat vara att vi som tillhör nationen har samma lojaliteter. Nej tack. Det har vi inte.

På tåget igen

Jag gillar tåg. Nu är jag på väg till Sävsjö för att träffa ett gäng entusiaster som vill bli bättre på information. Det är alltid spännande med dessa möten. Vad önskar de sig, vad kan jag bidra med?
Turen går därefter vidare till Skåne, eftersom jag var bjuden på fest med anledning av att det är 30 år sedan jag slutade grundskolan. Jag anmälde mig, av något skäl, men jag går nog inte på festen. Det senaste beskedet är att det bara är två i klassen som är anmälda. Festen blir av ändå eftersom alla "niorna" på skolan är bjudna. Att få ut en lista på vilka som kommer verkar dock inte så lätt från festföretaget, jag har skrivit till dem flera gånger, och jag har ingen lust att gå på fest under de förutsättningarna.
Lite synd om min f.d. klasskompis som blir ensam, jag kanske borde ringa honom och fråga om vi inte kan träffas hemma hos honom istället ;-). Nej skämt åsido, han klarar sig nog bra utan mig, vi har inte frågat efter varandra de senaste 30 åren.
Jag gillar klassträffar som idé, men har aldrig varit på någon, förutom återföreningen av trädgårdsklassen som vi hade något år efter att vi slutat.
Synd att det inte blir någon nu heller.
Men tågbiljetten är bokad som den är så jag passar på att åka ner och krama mina släktingar lite. Kanske kan jag boka om hemfärden så jag hinner krama min barn också under helgen.

Tillägnat alla härliga pappor

Jobbade utanför Maxi idag i ösregnet, en sista dag.
Det mest fascinerande i detta var nog alla härliga pappor som försökte uppmuntra sina barn med otaliga olika metoder.
"Det regnar ju nästan inte alls", sa en.
"Vi låtsas att detta är ett paraply", sa en annan.
"Jag bär dig och så springer vi" sa en.
Tja, vad är det för fel på regn egentligen?

Vill också klippa in Lars Fernebrings "Meningen med livet" eftersom jag inte var med och tog farväl av Inge, med tankarna till Tora och hela familjen som jag hoppas har det så bra de kan.

Septemberblom i trädgården

Vår vita rhododendron blommar för fullt.

Partiet som klagade på enpartistaten för fyra år sedan kallar sig nu "det enda arbetarpartiet". Helt OK med ett parti alltså - om det bara är "rätt parti".

Tog fram gitarren och kom på mig själv med att spela en gammal proggvisa som jag gärna citerar en dag som denna:

"... det vi skapar själva
är det enda som blir av.
Vi kunde gott behövt din hjälp.
För ingenting förändras av sig självt"

På söndag ska jag rösta och därtill fira att Jossan fyller 40. Roligt! Fotbollens dag hoppar jag över denna gång.

Stil och skrynklor

En riktigt tramsig artikel i DN idag dömer ut de rödgröna partiledarna för att de saknar klädstil. Alliansens duger däremot även om Reinfeldt borde ha haft näsduk i fickan och Björklund har för mycket veck på byxorna. Vi fick veta att Ohly hade kulmage, Wetterstrand borde skaffa en frisyr och om jag minns rätt så skulle Sahlin ha en liten scarves.
Jag undrar bara - vilken upplysning fick vi av detta?
Tror någon att väljarna efterfrågar denna typ av stil?
Att ha synpunkter på någons mage eller eventuellt ostrukna skjortor tycker jag faktiskt är direkt ofint.
Är man så illa till det yttre att man inte duger som partiledare så tror jag inte man blir vald till det heller. Folkets seger ;-)
Sminkörerna på teve borde kanske också inse vilken stil människor har och inte spökmåla exempelvis Wetterstrand på det sätt som vi såg i kvällens Agenda. Den som satte färgen där längtar antingen efter pumpans högtid eller så gillar han eller hon inte miljöpartiet.