Fredspris - ja tack

Ska man dela ut ett fredspris? Vem kan skapa fred?
Eller räcker det med att man vill försöka?
Priset till Barack Obama var menat som en utmaning och uppmaning att uträtta stordåd.
"Det är sällsynt att en person i den grad dominerat världspolitiken och inom loppet av så kort tid tar initiativet till så många och stora förändringar som Obama har gjort", sa Nobelkommitténs ordförande Thorbjörn Jagland, citerat i DN.
Det är kontroversiellt. Men jag tycker att det är häftigt också.
Han har fått en utmaning, onekligen.

Makt och ansvar försvårar
Obama har makt och ansvar, med alla svårigheter det innebär. Han har möjligheter som få av oss andra. Och jag är väldigt glad att han inte låter som W Bush när han skulle ut och jaga.

Ett utdrag ur hans tal:
"But we do not have to think that human nature is perfect for us
to still believe that the human condition can be perfected.
We do not have to live in an idealized world
to still reach for those ideals that will make it a better place.
The nonviolence practiced by men like Gandhi and King
may not have been practical or possible in every circumstance,
but the love that they preached - their faith in human progress -
must always be the North Star that guides us on our journey.
For if we lose that faith - if we dismiss it as silly or naive,
if we divorce it from the decisions that we make on issues of war and peace - then we lose what is best about humanity.
We lose our sense of possibility."

Hela talet
Hela talet finns på Aftenpostens webbplats.
De flesta tidningar skriver förstås om detta, bland annat Aftonbladet och Expressen. SvD bjöd på länken till talet.

Läs hans självbiografi
Ni som ännu inte har läst Barack Obamas "Min far hade en dröm" vill jag rekommendera att göra det, även om den är lite för lång på slutet. Bor du i närheten får du gärna låna den.