Första advent - ljus i mörkret

Var på grantändning i kyrkan nyss.
Det var fint.
Mamma hade ingen gudstro och hon skulle inte vänta mer,
men en del av budskapet stämmer bra med hennes filosofi:
"Var inte rädd för mörkret - tänd ett litet ljus."
Tack alla fina människor som skickat mig små ljus i form av kramar, vänliga ord och hjälp på vägen denna vecka.

Maud och jag

Det är inte ofta det händer men just nu är jag väldigt enig med Maud Olofsson.
I alla fall om hennes tanke är rätt återgiven på tidningen Fokus förstasida.
Detta var faktiskt en skitvecka.
Det känns i hela kroppen.
Första dagen fattade jag ingenting, andra dagen trodde jag att jag var bakfull, men sedan har det fortsatt, trots att jag inte druckit någon mer alkohol.
Huvudvärk, yrsel, illamående, darrning.
Oförmåga att genomföra enkla saker på rutin t.ex. ta på kläder på morgonen - just det ja, man ska ju ha strumpor också...Oförmåga att packa en väska, oförmåga att boka en tågbiljett.
Ändå har många runt omkring mig överlevt detta.
Du gjorde det.
Jag ska göra det också.

Utan dig II

Vad ville du med mitt liv egentligen?
Du ville väl bara att jag skulle leva, helt opretentiöst.
Du accepterade att jag gjorde mina egna val.
Du stöttade mig när jag ville flytta hemifrån vid 17 års ålder.
Du accepterade när jag tog hem en kille som aldrig lämnade tillbaka böcker på biblioteket – fast det var motvilligt. Det var länge sedan nu.
Du har i princip hälsat på på alla ställen jag har bott i livet – och det är inte få ställen.
Ni kom farandes, med någon praktisk bil, en kaffetermos och några muggar.
När jag skulle ha barn för andra gången sa du ”att du vågar”.
Själv var du tvungen att våga fyra gånger.
Du har alltid varit hjälte.
Sylvia ropade på dig den natten.
Jag svarade att ” hon är ju inte här”.
Nej, du är ju inte här. Du som skulle bli 100 år. Mamma.

Utan dig

Nicht nichts ohne Dich - aber nicht dasselbe
(Erich Fried)

Idag tänkte jag skriva några rader om en kvinna som jag redan saknar mycket fast det bara var ett dygn sedan hon levde. Hon blev 74 år och en månad. Hon förändrade världen omkring sig i små steg och levde med alla sinnen, även om hon var trött det sista halvåret.
Nu undrar jag: Vem ska ha koll på världspolitiken i jordens alla hörn? Vem ska ställa alla frågor och söka alla svar? Vem ska vara tokklok förebild för mig och mina barn? Vem ska läsa alla böcker?
Det är många frågor man har en sådan här dag. Vi får klara oss på något sätt. Vi får ringa någon annan. Det är så här det är ju.

Lättare med ett barn till

Idag har barnen en kompis med sig hem. Och plötsligt är all ömsesidig grälsjuka som borttrollad. De låter som små änglar alla tre när de kommer överens om vad de vill leka.
Syskonkärlek är något alldeles speciellt.
Jag älskar mina också, men har inget behov av att bråka så mycket med dem längre som tur är.

Kärlek och närhet hela livet

Självklart ska två livskamrater kunna bo tillsammans även när de blir äldre och tvingas flytta till särskilt boende. Att vissa kommuner nekar detta är skamligt. Det är bra att Folkpartiet nu ska driva frågan och förbättra lagstiftningen. Men varför först nu, mindre än ett år före valet. De har ju suttit i regering i över tre år och frågan är på intet sätt ny.
Läs mer om förslaget i DN-artikeln.

Är du hungrig?

Då är du i stort sällskap. En miljard människor hungrar skriver DN idag. Världen är förtvivlat orättvis. Inte bara här i Sverige utan framför allt om man ser till hela planeten.
Men sakernas tillstånd går att förändra. Och det är människor som gör det.
En massa människor runt om på jorden har utvecklat demokrati, bestämt sig för att slåss för grundläggande mänskliga rättigheter och att skapa och upprätthålla samhällen som i sin ofullkomlighet ändå är drägliga att leva i. Där mat på bordet hör till självklarheterna.
Helle Klein beklagar idag i Aftonbladet att vi lever i en värld där löftet om frälsning upphört. Den rödgröna berättelsen måste tydligare bära löftet om en framtid för de många, skriver hon. Och tron att världen går att förändra.
Det är väldigt sant, men lite pessimistiskt också.
Det finns många, men behövs ännu fler hungriga samhällsreformister. Viktiga uppgifter saknas sannerligen inte för den som har en dröm om en mer rättvis värld, inte i Sverige och inte globalt. Och hoppet föds ur handling.

Vad vill mig söndagen?

Söndag igen. Tid för eftertanke. Vad vill mig Jesus idag?
Jag tänkte först skriva att han vill som alla dagar att jag älskar mina medmänniskor, stora som små, visar dem respekt och tålamod, inte stressar och inte överöser dem med mina känslor. Att jag ska leva för hoppet och möjligheterna istället för rädslan och konventionerna.
Som han alltid säger, som en tjatig gammal mamma. Och jag lyssnar kanske när jag har lust och lyder då och då.
Men så tänkte jag att lite mer inspiration kanske man får på http://www.svenskakyrkan.se/.
Där kan man läsa söndagens text, som inleds så här:
"Vänta därför, säger Herren, tills jag träder fram och vittnar mot dem. Jag har beslutat att kalla samman folk och riken för att tömma min vrede över dem, all min glödande harm. Ty hela jorden skall förtäras av min lidelses eld."
Jo, ibland känner jag mig verkligen som denne Guds avbild.
Det är som det är. Känslor finns.
Men vi ska vara rädda om varandra och planeten.

Varför är Röda korset viktigare än Naturskyddsföreningen?

Avdrag på skatten för gåvor till ideella organisationer. I förstone kan det väl låta bra. Men fundera gärna lite till. Varför är mina gåvor till Röda korset mer samhällsnyttiga än mina gåvor till Naturskyddsföreningen? Kommer Kooperation utan gränser med på listan över "godkända mottagare" som staten ställt upp?
Jag tycker att hela idén är befängd. Verksamhet som vi (samhället) prioriterar ska inte vara beroende av gåvor utan få samhällets stöd. Om människor därtill vill och kan ge gåvor och delta i ideellt arbete på annat sätt så är det bra och utvecklande för det civila samhället, men det ska inte staten lägga sig i. Framför allt vill jag inte ha en styrning via skatten till vissa typer av ändamål. Det är bara att krångla till skattesystemet ytterligare. Att vi skulle få 900 000 fler givare som Eva Nordström skrev i en debattartikel i SvD tror jag inte ett ögonblick på.
Utredarens förslag är ju att den som ska kunna bli en godkänd gåvomottagare ska "ha som ändamål att bedriva hjälpverksamhet bland behövande eller att främja vetenskaplig forskning eller helt eller delvis bedriva sådan verksamhet." Att man måste ha någon form av styrning i ett sådant här system är förstås oundvikligt.
Länk till utredningsförslaget
Länk till Expressens ledare "gåvobluffen"

Medicinera där det finns en sjukdom

Nu kom beskedet om vilka företag som ska köpa de svenska Apoteken. Många är riskkapitalbolag. DN rapporterar detaljerat.
Men ännu har inget hänt. Idag kl 17.15, dvs rusningstid, hämtade jag ut elektroniskt utskriven hostmedicin till en vän. Det var lätt som en plätt, i princip ingen kö och goda råd på vägen.
Jag kunde ha gått till vilket apotek som helst, så jag gick till ett som låg på vägen.
Det lovas med hängslen och livremmar att det nu inte ska bli någon stor praktisk förändring.
Det jag stilla undrar då är bara - varför lägga en massa mänsklig energi på detta?
Är det någon som tror att riskkapitalbolagen kommer att skapa fler apotek i glesbygd utan att regeringen betalar för det?
Flytande Alvedon i livsmedelshandeln hade vi nog kunnat få ändå.

Energisparsöndag

Tack kära grannar för en underbar middag igår. Ursäkta att jag förstörde den genom att börja debattera kärnkraft med en av gästerna.
Nå, jag tror han i och för sig att han tyckte det var kul att debattera också, men kanske inte alla andra...
Det är trist med kärnkraft. Plötsligt har en energikälla som var på väg ut kommit att bli lösningen på människornas oro för jordens undergång. När vi i själva verket inte har en aning om hur vi kan skydda våra barnbarnsbarnbarn för dess farliga rester i hundratusentals år.
Idag blev det en lugn söndag utan större energiåtgång.

Hjärnan vill ha roligt

Jag hade det på känn, men det är roligt att läsa att det är vetenskapligt belagt också. I senaste GUspegeln (nr3/09) från Göteborgs universitet kan man läsa att hjärnan funkar bättre om man äter rätt, motionerar och också dansar och har kul.
Nu ska de forska mer om detta och det tycker jag är bra.

Grattis alla kvinnor

Idag känns som en bra dag att öppna en blogg. Jag är glad för att DO igår fick rätt mot Försäkringskassan i fråga om diskriminering av gravida kvinnor. De flesta tidningar skriver om det, bl a Svenska Dagbladet. Det råder en märklig syn på graviditet tycker jag. Man ser det som ett naturligt tillstånd som alla ska klara som vanligt. Samma med förlossning. Man ska ta fram sin urkraft bara, så går det. Men graviditet och förlossning är något väldigt påfrestande för kvinnokroppen som de flesta bara upplever någon enstaka gång i livet. För hundra år sedan var det vanligt att man dog av det. Så är det fortfarande i många länder. Kan man jobba hela graviditeten och föda utan bedövning är det bara att gratulera. Min första graviditet var underbar, fast jag hade förmånen att kunna ta semester den sista månaden. Men att några kan ibland innebär inte att alla kan alltid. Därför har vi trygghetssystem.