Sonen ville städa och jag blev arg...

Idag har jag lyckats med konststycket att bli arg på min son för att han ville städa sitt rum. Inte så bra. Visserligen var klockan 19.45, jag tyckte att han borde sova och jag ville se partiledarutfrågningen, men lite mer flexibel borde man ändå vara när sådana intressen uppkommer. Vi blev vänner efter ett tag, rummet är nu städat och jag tittade på utfrågningen i bandad version. Mona var stark.

Muren är uppbyggd igen

Efter 15 år rasade stödmuren i trädgården. Kanhända var det för att vi drog upp en schersmin med rötterna med hjälp av en Volvo V70 i höstas. Eller för att den var dåligt byggd helt enkelt. Nu är den i alla fall återuppbyggd, på sommarens sista semesterdag.
Återigen en kallmur med samma stenar och återigen med alldeles för låg lutning, enligt skolboken.
Men jag tyckte det blev fint. Den förra höll i 15 år. Denna borde alltså hålla tills jag blir 60 om jag har tur och då kan jag bygga upp den igen.
Det finns fördelar med kallmur, man kan ändra och fixa och återanvända stenarna. Betydligt mindre jobb. Evigheten får jag klara på annat sätt, kanske genom evig arbetsglädje i trädgården ...

Slut på inspirationsturnen och mycket färre bollar i garaget

I går var det sista anhalten för PROs inspirationsdagar, i Hudiksvall. Också en härlig plats med en massa engagerade människor. Köpmanberget var ett riktigt trivsamt ställe, med en serviceinriktad innehavare som verkade kunna lösa allt. Därtill utsikten och sångarpaviljongen precis utanför grinden.
Ändå är det på ett sätt lite tråkigt med sådana här jobb, att man träffar så många människor som man skulle vilja prata mycket med, som man aldrig hinner. Jag börjar ju lära mig att tillfällena inte alltid kommer tillbaka så som jag skulle vilja.
Det var knepigt att fylla år utan en mamma som ringer, men nu är jag i alla fall 45+.
Och Protestvisa för 50-plussare av Ingrid Persson, en av de två vinnarna i PRO-stjärnan, gav nytt framtidshopp.
När jag kom hem på kvällen var barnen fortfarande vakna, och det blev både skönsång och presentupppackning. Sonen gav mig örhängen och hårklämmor och av dottern fick jag duschcreme, strumpor och ett sittunderlägg.
Därtill skördade jag årets första jordgubbe i vår trädgård.
Idag var det säsongsavslutning för fotbollen. Hans tog väskorna, så nu har jag inte längre lika många bollar i garaget. Lugnet kommer.

Skara är +++

Egentligen vet jag inget om Skara men jag gillar det arrangemang som Skaraborna hjälpte till att fixa den 3 juni - ni är toppen!
En kör på 200 man som först tränar i domkyrkan och sedan uppträder inför nästan tusen PRO-are så att taket lyfter.
Särskilt damen med rollator som skulle upp på scenen trots att Gabriel Forss sa att de som inte får plats kan stå framför. Hon skulle upp och hon kom upp och jag är säker på att det var helt rätt.
Hur mycket gladare blir man inte av god musik?
Jag har jobbat för mycket men familjen verkar acceptera mig ändå.
Ibland undrar jag hur andra familjer gör. Men de har kanske inte lika många bollar i garaget. I morgon är det knattecup!

Rundgång med Rut

Först införs Rut-avdrag för att människor med universitetsutbildning inte ska behöva bekymra sig om städning och ogräsrensning hemma. Det är ju liksom slöseri med deras dyra tid.
Men den sparade tiden går snabbt åt till engagemang i föräldrakooperativ som människorna anser sig behöva för att barngrupperna på det kommunala dagiset är för stora.
Och till och med i kommunala skolan i den moderatledda kommunen inbjuds föräldrarna att städa skolgården kl 15.30 en vardag.
Funderade på om man kunde få avdrag för att skicka en professionell trädgårdsmänniska till skolan istället. Men jag är ju det också, och kommer först kl 17...

Ingen tvångströja att öka friheten

Jag har inte läst Ebba Witt-Brattströms bok "Å alla kära systrar" men jag vill gärna göra det.
Jag är så otroligt glad för allt jobb som hon och många andra lagt ner för att öka mänsklighetens frihet, genom att våga ifrågasätta könsrollsmönstren och dessutom kräva att man gör något åt dem.
Den ökade friheten gäller både män och kvinnor.
Våra valmöjligheter vidgas betydligt om vi inte tvingas att inta roller som andra har bestämt.
Ann Heberlein skriver i DN idag att "Vi har visst barn i knäet och i hasorna, pannan i djupa veck, pc:n på bordet, surdegen på jäsning och en jämställd man, men vi har också bultande huvudvärk, sömnproblem och lider av kronisk trötthet. Någonstans på vägen blev det fel. Befrielsen till kropp, naturlighet och karriär; ja till allt, blev en tvångströja."
Det var väl en rätt märklig analys. Att skylla huvudvärken på emancipationen? Jag tror istället att det är brist på jämställdhet som fortfarande skapar tvångströjor för både kvinnor och män.

Jobbigt är det
Att själv välja el, tevebolag, tandkräm, kläder, make, bostad, studieväg, yrke och huruvida man ska ha barn eller inte.
Jobbigt är det.
Mycket jobb återstår innan vi människor vågar fatta att det handlar om våra egna liv och våra egna val, utifrån de förutsättningar vi har.
Och vill vi inte välja så är det också ett val vi kan göra.
Tänk om det hade funnits riktigt bra dagis där Heberleins mamma kämpade för livet?

Krassligt i världen

Fru Fröman har varit krasslig och stressad och har begränsat med ork för alla omvärldsproblem. Men man måste ju lite.
För att citera en av barnens sagor: "Det är för mycket reklam. Det är för mycket sopor. Det är för mycket flugor. Det är för mycket bilar och avgaser. Det är för mycket krig. För många barn som svälter. Det är för många fel på världen som hon måste ta itu med först." (Hingström/Kovanen: Måste ha mer)
Lite svårt har jag att förstå varför barnen gillar den boken, men det gör de. Den stackars mamman måste lösa allt innan hon kan kramas och läsa godnattsagor...