Fantastisk demonstration för rättvis skatt

Jag vill säga det en gång för alla: Föräldrarna borde sluta curla vid 65 års ålder.
Men i Sverige har curlandet blivit lag. Pensionärerna i Sverige ska nämligen betala för oss som är yrkesverksamma. Du kanske inte vet det men pensionärer betalar högre skatt än yrkesverksamma med lika inkomst. Man baxnar ju.
Det stod inget om det i orange kuvertet.
Jag har demonstrerat för rättvis skatt och dessutom tagit lite bilder. Så nu blir det en bild i bloggen. Det var väldigt mycket folk och väldigt fin stämning. Men t ex DN tyckte det var roligare att referera en teapartydemonstration i USA och en rödskjortedemonstration i Thailand dagen efter. Och de var säkert också viktiga.
Många tidningar och tevekanaler refererade så jag ska inte klaga egentligen. Och man demonstrerar ju inte för pressen!

Koll på läkemedel

Min vän Sten tycker att alla ska ha koll på sina mediciner och det tycker jag också. Se honom på Youtube nedan.
Men först min dotters favoritlåt i bilen, som passar bra i sammanhanget (PRO), nämligen Ulf Lundells "Ute på vägen igen", fast den låter mycket bättre på skiva.



Och så Sten alltså som gör ett litet föredrag om läkemedel:

Vår i snödrivan

Idag när jag kom hem upptäckte jag fem vintergäck under vinbärsbusken, i ett hål i snödrivan. Och vid häcken några förfrusna snödroppar. Det blir vår detta året också.
I måndags före idrottsledarträffen tog jag en promenad i Boo Gård. Det är ett underbart område med en liten badplats och ett trädgårdscafé bland annat, strax bakom krönet till Boo Idrottsplats.
När jag kom över krönet tystnade plötsligt alla stans bilar och istället hördes ett fågelliv från havet som kändes helt overkligt.
Så kan man leva lite till.
Och förhoppningsvis snart skämmas så mycket för bilturen till dagis två kilometer bort som genomförs varje dag att man ersätter den med en stärkande promenad.
DN skrev om äldre och cancer, att äldre får sämre behandling, det är nog inte bara på det området, och det är rätt upprörande tycker jag. Det är det ena på det andra.
När jag blir gammal tror jag att jag vill bo på en fredlig plats med en kastanj och ett äppelträd som skuggar och där jag får komma ut i friska luften varje dag. Gärna höra bin och fåglar, om det finns hörsel. Fast först få jag nog jobba till 69, och det är OK om jag är frisk och har lika smarta jobbarkompisar som nu.
Jag satsar på att farmors gener är starkare i mig än mammas, även om alla bloggläsare anar att mamma var min bästa vän.
Men farmor blev faktiskt nästan 99 år. Hon föddes 1894 och var alltså 71 år när jag föddes.
Vi fick ändå många fina minnen ihop.
Mamma var bara 68 när sonen föddes och 70 när dottern föddes. Men det var väl inte bara gener i och för sig, kanske även lite cigaretter. Och kanske fel sjukdom vid fel ålder, om man får tro DN.

Fotbollsmamma

Jaha, så blev man fotbollsledare i det civila samhället. Klubben där sonen nyss börjat spela behövde föräldramedverkan och ansvarsfull som man är anmäler man sig utan att fundera kring sin kompetens. Sonen såg ganska fundersam ut när jag sa att jag skulle bli tränare...
Nu blir jag inte det utan det är datajobb och organisering och sådant mest, verkar det som. Så han kan pusta ut.
De som ställer upp som tränare har gedigen fotbollskarriär bakom sig.
För mig känns det som en ny och spännande värld, jag har hittills mest uppskattat sonens löparglädje och att föräldrarnas plätt på planen är solig vid den aktuella tidpunkten.

Att hoppa från garagetaket

Mina barn har äntligen fått prova att hoppa från garagetaket.
Sonen har stigit upp flera morgnar i rad, inför denna attraktion.
Min energiske make skottade taket och skapade en gigantisk snöhög som var perfekt att hoppa i. Själv hoppade han i söndags, men barnen har ju varit sjuka, så det blev först igår.
Jag är från Skåne så jag har inte provat än. Men jag ska, om det inte kommer någon stor och elak plogbil innan dess.
P.S. Artikeln om Vollsjömordet som jag citerat tidigare i bloggen har blivit nominerad till en guldspade. Grattis!

Bilder säger mer

Lite mer bilder hade gjort susen för den här bloggen tycker några. En som gör fina bilder är min komvuxkompis Åsa, som jag härmed passar på att göra lite reklam för: http://www.asas-photoart.se/ Ofta sitter jag och tittar på en kolorerad vallmoäng som hon har gjort och det är barnens favorittavla hemma, alla kategorier. Båda valde vallmona när de skulle få välja något att ha på sina egna rum. Så jag fick behålla den själv, för familjesämjans skull...
När det gäller egna bilder tänker jag så här: Barnen är fantastiska, men de måste ha möjlighet att få välja själva. Därför syns de inte här.
Men de syns och hörs ju rätt bra i verkligheten istället.

"Så vet du att hon fanns"

En av alla människor jag aldrig trodde att jag skulle citera i bloggen, Kitty Jutbring, länkar jag till i alla fall nu. Hon skriver nämligen i Aftonbladet med en surgubbeetikett att: "Barn, hur orkar man med dom? Blir det lättare om man nån gång får egna, ni som vet?"
Ja, det blir lättare när man får egna, jag vill gärna säga det, trots att jag gnäller ibland.
Få saker ger mig så mycket glädje som barnen.
Nu ska jag berätta vad som hände häromdagen.
Dottern kom fram till mig med en tvål i form av en ängel i sin hand och sa: "Den här ska du ha."
Ängeln hade hon fått av sin mormor i somras, i samband med brorsans kalas.
"Om du saknar mormor kan du lukta på den, så vet du att hon fanns." fortsatte hon.
"Så vet du att hon fanns".