Smögen och tågen

Nyss hemkommen från Smögen, där jag firade min svägerskas femtioårsdag i helgen, utan barn, svävar jag fortfarande lite på moln.

Vandrarhem precis vid vattnet. Räkor, havskräftor och stjärnspaning utomhus på lördagskvällen - utan att frysa. Salta bad utan maneter. Umgänge och tid att prata.
Så kan livet vara ibland. När barnen lärt sig simma ska jag absolut ta med dem dit.
På vägen dit läste jag debattartikeln i Aftonbladet att mp vill att tåg ska vara billigare än flyg. Det borde väl vara självklart egentligen. Jag kan inte förstå varför miljöovänligt flyg ska subventioneras. Nej satsa på tågen och se till att de går i tid också.

Sonen ville städa och jag blev arg...

Idag har jag lyckats med konststycket att bli arg på min son för att han ville städa sitt rum. Inte så bra. Visserligen var klockan 19.45, jag tyckte att han borde sova och jag ville se partiledarutfrågningen, men lite mer flexibel borde man ändå vara när sådana intressen uppkommer. Vi blev vänner efter ett tag, rummet är nu städat och jag tittade på utfrågningen i bandad version. Mona var stark.

Muren är uppbyggd igen

Efter 15 år rasade stödmuren i trädgården. Kanhända var det för att vi drog upp en schersmin med rötterna med hjälp av en Volvo V70 i höstas. Eller för att den var dåligt byggd helt enkelt. Nu är den i alla fall återuppbyggd, på sommarens sista semesterdag.
Återigen en kallmur med samma stenar och återigen med alldeles för låg lutning, enligt skolboken.
Men jag tyckte det blev fint. Den förra höll i 15 år. Denna borde alltså hålla tills jag blir 60 om jag har tur och då kan jag bygga upp den igen.
Det finns fördelar med kallmur, man kan ändra och fixa och återanvända stenarna. Betydligt mindre jobb. Evigheten får jag klara på annat sätt, kanske genom evig arbetsglädje i trädgården ...