Slut på inspirationsturnen och mycket färre bollar i garaget

I går var det sista anhalten för PROs inspirationsdagar, i Hudiksvall. Också en härlig plats med en massa engagerade människor. Köpmanberget var ett riktigt trivsamt ställe, med en serviceinriktad innehavare som verkade kunna lösa allt. Därtill utsikten och sångarpaviljongen precis utanför grinden.
Ändå är det på ett sätt lite tråkigt med sådana här jobb, att man träffar så många människor som man skulle vilja prata mycket med, som man aldrig hinner. Jag börjar ju lära mig att tillfällena inte alltid kommer tillbaka så som jag skulle vilja.
Det var knepigt att fylla år utan en mamma som ringer, men nu är jag i alla fall 45+.
Och Protestvisa för 50-plussare av Ingrid Persson, en av de två vinnarna i PRO-stjärnan, gav nytt framtidshopp.
När jag kom hem på kvällen var barnen fortfarande vakna, och det blev både skönsång och presentupppackning. Sonen gav mig örhängen och hårklämmor och av dottern fick jag duschcreme, strumpor och ett sittunderlägg.
Därtill skördade jag årets första jordgubbe i vår trädgård.
Idag var det säsongsavslutning för fotbollen. Hans tog väskorna, så nu har jag inte längre lika många bollar i garaget. Lugnet kommer.

Skara är +++

Egentligen vet jag inget om Skara men jag gillar det arrangemang som Skaraborna hjälpte till att fixa den 3 juni - ni är toppen!
En kör på 200 man som först tränar i domkyrkan och sedan uppträder inför nästan tusen PRO-are så att taket lyfter.
Särskilt damen med rollator som skulle upp på scenen trots att Gabriel Forss sa att de som inte får plats kan stå framför. Hon skulle upp och hon kom upp och jag är säker på att det var helt rätt.
Hur mycket gladare blir man inte av god musik?
Jag har jobbat för mycket men familjen verkar acceptera mig ändå.
Ibland undrar jag hur andra familjer gör. Men de har kanske inte lika många bollar i garaget. I morgon är det knattecup!