Lov eller ledighet?

Dagens Nyheter har under några dagar skildrat det stora samhällsproblemet att föräldrar vill åka till Indien med sina barn istället för att gå i skolan.

Erik Helmerson skrev idag en indignerad ledare med rubriken: "Sitt kvar tills det ringer".

Vad är det för "liberalt" med att alla måste vara lediga samma veckor? Och vad är det för mening med skollov som väldigt många barn ändå aldrig kan ta ut, utan får tillbringa på fritids?

Tyvärr överensstämmer inte arbetsgivarnas krav med skolans när det gäller ledighet. På sommaren har man rätt att ta ledigt, om än inte åtta veckor. I samband med julen brukar för det mesta gå bra, om än inte två-tre veckor. Men påsklovet, sportlovet och höstlovet är problematiska för de flesta föräldrar.

Det är nästan omöjligt att resa vid dessa lov om man inte bokar väldigt långt i förväg. Men framför allt är det alltså svårt att få ledigt. Där det finns få småbarnsföräldrar läggs viktiga möten och konferenser konsekvent på lovtid - där det finns många är det ständiga konflikter om vems tur det är att ta ledigt i år.

Istället för alla dessa schemalagda lov mitt i terminen vore det väl bättre att ge alla barn fem dagars ledighet på vårvintern och fem dagar på hösten och sedan låta familjerna fördela sin ledighet själva, utifrån vad de har för möjligheter och vad deras arbetsgivare tillåter. Då kan man avskaffa höstlovet och sportlovet till att börja med.

Jag tycker dessutom att denna flexibla ledighet ska kombineras med krav på barnen att läsa in det som de har missat. Då blir det en positiv kunskapseffekt som vi väl behöver.

Givetvis måste det i skolan, liksom på jobbet, finnas dagar när man inte kan vara ledig. Man måste delta i centrala prov, viktiga föreläsningar och studiebesök och liknande. Men en ökad flexibilitet borde vara möjlig, på samma sätt som arbetslivet på de flesta håll har avskaffat den obligatoriska industrisemestern.

Mer jobb för lärarna är en viktig invändning. Jag har stor respekt för lärarnas arbetsbörda. Men det är klart att detta måste gå att lösa, precis som det går att lösa om en elev blir sjuk.

Det kanske behövs lite mer lärarresurser för att kunna håva in dena reforms stora kunskapsvinst. Samtidigt avlastas ju fritids - väldigt många barn, inklusive mina, går på fritids på loven idag.

Om loven var flexibla skulle man förstås inte tvingas att ta ut dem. För många som tillbringar loven på fritids idag skulle säkert en del lovdagar frysa inne. Det är förstås tråkigt men ingen större praktisk skillnad jämfört med idag, annat än att barnen lär sig mer.

Det stör mig ganska mycket att Dagens Nyheters flersidiga rapportering kring denna viktiga välfärdsfråga bara handlar om priset på resor. Skolinspektionen och intervjuade personer verkar inte ha en tanke på att det kan ligga andra motiv bakom önskemål om flexibel ledighet. Jag tror det är ett fåtal barn som har möjlighet att åka till Indien. För dem som har den möjligheten ger en sådan resa troligen väldigt mycket kunskap som skolan aldrig hade kunnat ge. Även en resa till Kanarieöarna kan bidra till kunskaper i spanska och ökad simkunnighet, något barnen tyvärr inte delges i någon större omfattning skolan idag. Det är förstås orättvist att bara vissa barn ska få dessa kunskaper, men samtidigt fantastiskt att några kan.

Frågan måste ändå breddas.

Vinterrapport

Eftersom jag läst så många blogginlägg om löss som inte går att utrota vill jag förmedla vår lite mer positiva historia - peppar, peppar. Efter 15 minuters behandling försvann lössen och sedan har vi inte sett röken av dem trots idog kamning. Visserligen behövdes fyra hårtvättar innan håret såg vettigt ut igen men storstädat fick vi på köpet. För säkerhets skull upprepade vi behandlingen en vecka senare i alla fall, dock inte städningen.
Nu är vi nyss hemkomna efter några härliga dagar i Lund. Ovan ser du en ögonblicksbild från Lundagård i fredags.
Tack alla fina männniskor för en trevlig helg.

Lössens julafton

Lössens julafton blev det ju inte riktigt, för vi upptäckte dem först igår, och det blev begravning direkt. Jag har letat efter löss länge utan något napp, så det var nästan som en liten seger när jag hittade dem. Äntligen! typ.
Ganska söta och intressanta små varelser faktisk. Fem stycken räknade den samlade familjen ihop, fast det var nog bara tonåringar, och därefter följde ett intensivt saneringsarbete.
Vi använde Paranix som var ganska lätt att använda. Får väl se framöver om det är effektivt också. Tvättmaskinen har gått varm och dammsugaren också, fast enligt internetexpertisen ska det inte behövas eftersom lössen i alla fall dör utanför huvudet efter max två dagar.
Luskammarna har utvecklats väldigt mycket sedan jag köpte vår ursprungliga när det första larmet på förskolan kom för fem-sex år sedan. Nästan sköna faktiskt.
Shenet rekommenderar annars bastu eller hårtork eftersom lössen sägs dö vid temperaturer över 54 grader. Jag undrar jag, det vore väl lite för enkelt...

Vad som är viktigt

Besökte en vän häromdagen. Nybliven mamma, som tyvärr har behov av besök från hemsjukvården till sitt nyfödda barn varje vecka.

Vi pratade om vad som är viktigt. Varför man är glad att man bor nära ett stort sjukhus, i ett land där folket accepterar att betala ganska mycket skatt för att det ska finnas resurser till avancerad sjukvård när det behövs. Att båda föräldrarna kan vara lediga en tid på försäkringskassans bekostnad, för att gemensamt hjälpas åt under den svåra tid som de lever i.

Jag tror att många svenskar som drömmer om ett växande välstånd inbegriper just detta i begreppet välstånd.

Välstånd handlar inte om allt lägre skatt och allt fler tekniska apparater i hemmet.

Välstånd handlar om bra sjukvård, bra omsorg och sammanhållning mellan generationer och samhällsgrupper för viktiga gemensamma mål.

Nya vänner

Hade några nya vänner på besök idag. Väldigt trevligt. Det är som att en ny värld öppnar sig när man börjar lära känna en ny människa. Nya tankar, nya historier och nya sätt att se på världen.

Vi har blivit klassföräldrar och planerar för fullt för höstens aktiviteter. Självklart är barnen delaktiga. Sonen skrev en skylt som det stod TYST på som han lyfte upp när han tyckte det blev för livat.

Hektisk helg med mycket fotboll

En hektisk helg närmar sig sitt slut. Främst har den i min familj dominerats av en lokal fotbollscup, som för lagets del startade
kl 8.20 på lördagen. Samling 7.50. "Ska vi spela ishockey" var sonens kommentar när han såg planen, vit av frost. Men det gick rätt bra ändå, för dem som spelade. Sedan följde fiollektion, simskola, lunch, ommöblering av dotterns rum och lite läxor. Och så blev det söndag och tre fotbollsmatcher till. Med betydligt bättre väder dock.
Vissa helger är inte precis avkopplande, särskilt inte när man dessutom är ledare och ensam med två barn. Men vem har sagt att livet ska vara avkopplande. "Ruhe gibt´s genug nach dem tot" som Herbert Grönemeyer skrev i början av 1990-talet.

Inga enkla sanningar
I förra inlägget skrev jag om att följa regler. Det går ju rätt bra att ta reda på reglerna när det finns regler. Men hur fördömande ska man vara när de visar sig vara väldigt oklara?
Ta reda på, undersök, lägg energi, prioritera. Det är bara så man kan komma till klarhet. Men vi som har barn då, som nästan aldrig hinner med det där fördjupande, och som inte längre har några mammor som läser böcker åt oss och refererar och diskuterar i långa, intressanta telefonsamtal?
Lite slappt i alla fall att bara läsa tidningarna och hoppas att det är rätt eller att gå på magkänslan.

Ta bussen till affären
Läste häromdagen också om hur man kan lura sig med närproducerad mat. Har ni också gått på den niten? Eller är det i själva verket när man litar på artikeln som man går på en nit? Möjalamm tycker jag i alla fall smakar allra bäst, oavsett klimatet. Och det här att minska på köttet och transporterna i största allmänhet tror jag också på, men det är klart att bonden som kör hem ägg på vår gata, han har nog rätt mycket koldioxidutsläpp per ägg om man ska vara ärlig. Tänka och ifrågasätta var det.

Krävs det energi för att nå resultat?
Så nu vore det ju lätt att anta även en annan DN-tes i helgen att de som engagerar sig på sociala medier inte gör någon särskilt stor insats. Är det bara en slags onani, som en person hävdar i en rätt intressant artikel? Jag vill inte tro på tesen att det krävs en viss mängd energi för att uppnå ett visst resultat. Det handlar också om att använda sin energi på ett smart och målmedvetet sätt. Även om aktivitet på sociala medier inte leder till välta troner i sig så tror jag att den som vill förändra saker inte kan bortse från en så stor och viktig arena.

Lev nu
Vill också här lite högtidlighålla roliga, tuffa och kloka Lenas minne. Vi har inte umgåtts på ett tag även om vi har haft kontakt då och då, men hon lämnar många härliga minnen efter sig. Jag är tacksam för att jag fick jobba med Lena.

Dra inte alla över en kam

Jag vill börja med att säga att jag generellt har mycket stor respekt för politiker. De flesta av dem gör ett stort arbete och tar ansvar utöver vad man egentligen kan förvänta sig av människor. De bär vår demokrati - utan företrädare skulle den inte fungera.
Det är därför jag blir så arg på dem som förstör för andra med onödig girighet och slarvighet.
Riksdagsledamöter har faktiskt ganska hyggligt betalt.
Lönen torde kunna räcka till en och annan tidning. Och den som ska ha ansvar för hela landets ekonomi, kan självklart sätta sig in i enkla regler för hur personliga ersättningar får tas ut. Den som inte orkar läsa reglerna kanske ska överväga att strunta i att ta ut ersättningen också.
Ingen nämnd ingen glömd. Detta skriver jag i sorg.