Var på grantändning i kyrkan nyss.
Det var fint.
Mamma hade ingen gudstro och hon skulle inte vänta mer,
men en del av budskapet stämmer bra med hennes filosofi:
"Var inte rädd för mörkret - tänd ett litet ljus."
Tack alla fina människor som skickat mig små ljus i form av kramar, vänliga ord och hjälp på vägen denna vecka.
söndag 29 november 2009
Maud och jag
Det är inte ofta det händer men just nu är jag väldigt enig med Maud Olofsson.
I alla fall om hennes tanke är rätt återgiven på tidningen Fokus förstasida.
Detta var faktiskt en skitvecka.
Det känns i hela kroppen.
Första dagen fattade jag ingenting, andra dagen trodde jag att jag var bakfull, men sedan har det fortsatt, trots att jag inte druckit någon mer alkohol.
Huvudvärk, yrsel, illamående, darrning.
Oförmåga att genomföra enkla saker på rutin t.ex. ta på kläder på morgonen - just det ja, man ska ju ha strumpor också...Oförmåga att packa en väska, oförmåga att boka en tågbiljett.
Ändå har många runt omkring mig överlevt detta.
Du gjorde det.
Jag ska göra det också.
I alla fall om hennes tanke är rätt återgiven på tidningen Fokus förstasida.
Detta var faktiskt en skitvecka.
Det känns i hela kroppen.
Första dagen fattade jag ingenting, andra dagen trodde jag att jag var bakfull, men sedan har det fortsatt, trots att jag inte druckit någon mer alkohol.
Huvudvärk, yrsel, illamående, darrning.
Oförmåga att genomföra enkla saker på rutin t.ex. ta på kläder på morgonen - just det ja, man ska ju ha strumpor också...Oförmåga att packa en väska, oförmåga att boka en tågbiljett.
Ändå har många runt omkring mig överlevt detta.
Du gjorde det.
Jag ska göra det också.
fredag 27 november 2009
Utan dig II
Vad ville du med mitt liv egentligen?
Du ville väl bara att jag skulle leva, helt opretentiöst.
Du accepterade att jag gjorde mina egna val.
Du stöttade mig när jag ville flytta hemifrån vid 17 års ålder.
Du accepterade när jag tog hem en kille som aldrig lämnade tillbaka böcker på biblioteket – fast det var motvilligt. Det var länge sedan nu.
Du har i princip hälsat på på alla ställen jag har bott i livet – och det är inte få ställen.
Ni kom farandes, med någon praktisk bil, en kaffetermos och några muggar.
När jag skulle ha barn för andra gången sa du ”att du vågar”.
Själv var du tvungen att våga fyra gånger.
Du har alltid varit hjälte.
Sylvia ropade på dig den natten.
Jag svarade att ” hon är ju inte här”.
Nej, du är ju inte här. Du som skulle bli 100 år. Mamma.
Du ville väl bara att jag skulle leva, helt opretentiöst.
Du accepterade att jag gjorde mina egna val.
Du stöttade mig när jag ville flytta hemifrån vid 17 års ålder.
Du accepterade när jag tog hem en kille som aldrig lämnade tillbaka böcker på biblioteket – fast det var motvilligt. Det var länge sedan nu.
Du har i princip hälsat på på alla ställen jag har bott i livet – och det är inte få ställen.
Ni kom farandes, med någon praktisk bil, en kaffetermos och några muggar.
När jag skulle ha barn för andra gången sa du ”att du vågar”.
Själv var du tvungen att våga fyra gånger.
Du har alltid varit hjälte.
Sylvia ropade på dig den natten.
Jag svarade att ” hon är ju inte här”.
Nej, du är ju inte här. Du som skulle bli 100 år. Mamma.
tisdag 24 november 2009
Utan dig
Nicht nichts ohne Dich - aber nicht dasselbe
(Erich Fried)
Idag tänkte jag skriva några rader om en kvinna som jag redan saknar mycket fast det bara var ett dygn sedan hon levde. Hon blev 74 år och en månad. Hon förändrade världen omkring sig i små steg och levde med alla sinnen, även om hon var trött det sista halvåret.
Nu undrar jag: Vem ska ha koll på världspolitiken i jordens alla hörn? Vem ska ställa alla frågor och söka alla svar? Vem ska vara tokklok förebild för mig och mina barn? Vem ska läsa alla böcker?
Det är många frågor man har en sådan här dag. Vi får klara oss på något sätt. Vi får ringa någon annan. Det är så här det är ju.
(Erich Fried)
Idag tänkte jag skriva några rader om en kvinna som jag redan saknar mycket fast det bara var ett dygn sedan hon levde. Hon blev 74 år och en månad. Hon förändrade världen omkring sig i små steg och levde med alla sinnen, även om hon var trött det sista halvåret.
Nu undrar jag: Vem ska ha koll på världspolitiken i jordens alla hörn? Vem ska ställa alla frågor och söka alla svar? Vem ska vara tokklok förebild för mig och mina barn? Vem ska läsa alla böcker?
Det är många frågor man har en sådan här dag. Vi får klara oss på något sätt. Vi får ringa någon annan. Det är så här det är ju.
måndag 23 november 2009
Lättare med ett barn till
Idag har barnen en kompis med sig hem. Och plötsligt är all ömsesidig grälsjuka som borttrollad. De låter som små änglar alla tre när de kommer överens om vad de vill leka.
Syskonkärlek är något alldeles speciellt.
Jag älskar mina också, men har inget behov av att bråka så mycket med dem längre som tur är.
Syskonkärlek är något alldeles speciellt.
Jag älskar mina också, men har inget behov av att bråka så mycket med dem längre som tur är.
torsdag 19 november 2009
Kärlek och närhet hela livet
Självklart ska två livskamrater kunna bo tillsammans även när de blir äldre och tvingas flytta till särskilt boende. Att vissa kommuner nekar detta är skamligt. Det är bra att Folkpartiet nu ska driva frågan och förbättra lagstiftningen. Men varför först nu, mindre än ett år före valet. De har ju suttit i regering i över tre år och frågan är på intet sätt ny.
Läs mer om förslaget i DN-artikeln.
Läs mer om förslaget i DN-artikeln.
måndag 16 november 2009
Är du hungrig?
Då är du i stort sällskap. En miljard människor hungrar skriver DN idag. Världen är förtvivlat orättvis. Inte bara här i Sverige utan framför allt om man ser till hela planeten.
Men sakernas tillstånd går att förändra. Och det är människor som gör det.
En massa människor runt om på jorden har utvecklat demokrati, bestämt sig för att slåss för grundläggande mänskliga rättigheter och att skapa och upprätthålla samhällen som i sin ofullkomlighet ändå är drägliga att leva i. Där mat på bordet hör till självklarheterna.
Helle Klein beklagar idag i Aftonbladet att vi lever i en värld där löftet om frälsning upphört. Den rödgröna berättelsen måste tydligare bära löftet om en framtid för de många, skriver hon. Och tron att världen går att förändra.
Det är väldigt sant, men lite pessimistiskt också.
Det finns många, men behövs ännu fler hungriga samhällsreformister. Viktiga uppgifter saknas sannerligen inte för den som har en dröm om en mer rättvis värld, inte i Sverige och inte globalt. Och hoppet föds ur handling.
Men sakernas tillstånd går att förändra. Och det är människor som gör det.
En massa människor runt om på jorden har utvecklat demokrati, bestämt sig för att slåss för grundläggande mänskliga rättigheter och att skapa och upprätthålla samhällen som i sin ofullkomlighet ändå är drägliga att leva i. Där mat på bordet hör till självklarheterna.
Helle Klein beklagar idag i Aftonbladet att vi lever i en värld där löftet om frälsning upphört. Den rödgröna berättelsen måste tydligare bära löftet om en framtid för de många, skriver hon. Och tron att världen går att förändra.
Det är väldigt sant, men lite pessimistiskt också.
Det finns många, men behövs ännu fler hungriga samhällsreformister. Viktiga uppgifter saknas sannerligen inte för den som har en dröm om en mer rättvis värld, inte i Sverige och inte globalt. Och hoppet föds ur handling.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
