Hektisk helg med mycket fotboll

En hektisk helg närmar sig sitt slut. Främst har den i min familj dominerats av en lokal fotbollscup, som för lagets del startade
kl 8.20 på lördagen. Samling 7.50. "Ska vi spela ishockey" var sonens kommentar när han såg planen, vit av frost. Men det gick rätt bra ändå, för dem som spelade. Sedan följde fiollektion, simskola, lunch, ommöblering av dotterns rum och lite läxor. Och så blev det söndag och tre fotbollsmatcher till. Med betydligt bättre väder dock.
Vissa helger är inte precis avkopplande, särskilt inte när man dessutom är ledare och ensam med två barn. Men vem har sagt att livet ska vara avkopplande. "Ruhe gibt´s genug nach dem tot" som Herbert Grönemeyer skrev i början av 1990-talet.

Inga enkla sanningar
I förra inlägget skrev jag om att följa regler. Det går ju rätt bra att ta reda på reglerna när det finns regler. Men hur fördömande ska man vara när de visar sig vara väldigt oklara?
Ta reda på, undersök, lägg energi, prioritera. Det är bara så man kan komma till klarhet. Men vi som har barn då, som nästan aldrig hinner med det där fördjupande, och som inte längre har några mammor som läser böcker åt oss och refererar och diskuterar i långa, intressanta telefonsamtal?
Lite slappt i alla fall att bara läsa tidningarna och hoppas att det är rätt eller att gå på magkänslan.

Ta bussen till affären
Läste häromdagen också om hur man kan lura sig med närproducerad mat. Har ni också gått på den niten? Eller är det i själva verket när man litar på artikeln som man går på en nit? Möjalamm tycker jag i alla fall smakar allra bäst, oavsett klimatet. Och det här att minska på köttet och transporterna i största allmänhet tror jag också på, men det är klart att bonden som kör hem ägg på vår gata, han har nog rätt mycket koldioxidutsläpp per ägg om man ska vara ärlig. Tänka och ifrågasätta var det.

Krävs det energi för att nå resultat?
Så nu vore det ju lätt att anta även en annan DN-tes i helgen att de som engagerar sig på sociala medier inte gör någon särskilt stor insats. Är det bara en slags onani, som en person hävdar i en rätt intressant artikel? Jag vill inte tro på tesen att det krävs en viss mängd energi för att uppnå ett visst resultat. Det handlar också om att använda sin energi på ett smart och målmedvetet sätt. Även om aktivitet på sociala medier inte leder till välta troner i sig så tror jag att den som vill förändra saker inte kan bortse från en så stor och viktig arena.

Lev nu
Vill också här lite högtidlighålla roliga, tuffa och kloka Lenas minne. Vi har inte umgåtts på ett tag även om vi har haft kontakt då och då, men hon lämnar många härliga minnen efter sig. Jag är tacksam för att jag fick jobba med Lena.

Dra inte alla över en kam

Jag vill börja med att säga att jag generellt har mycket stor respekt för politiker. De flesta av dem gör ett stort arbete och tar ansvar utöver vad man egentligen kan förvänta sig av människor. De bär vår demokrati - utan företrädare skulle den inte fungera.
Det är därför jag blir så arg på dem som förstör för andra med onödig girighet och slarvighet.
Riksdagsledamöter har faktiskt ganska hyggligt betalt.
Lönen torde kunna räcka till en och annan tidning. Och den som ska ha ansvar för hela landets ekonomi, kan självklart sätta sig in i enkla regler för hur personliga ersättningar får tas ut. Den som inte orkar läsa reglerna kanske ska överväga att strunta i att ta ut ersättningen också.
Ingen nämnd ingen glömd. Detta skriver jag i sorg.

Medial rådgivare

Idag höll jag en miniföreläsning om "Facebook, sociala medier, e-post, bloggar - så funkar det". Inför detta skaffade jag en g-mailadress, tänkte att det kan vara bra att veta hur man gör om det faller mig in att tala om det.

Inte så smart. För när jag skulle visa den här bloggen inifrån så kom jag inte in. Google hade bytt mitt lösenord, till nya g-mailens.

Vid sådana tillfällen är det bara att se glad ut, och prata om något annat. Det var ju inga problem för tiden var ändå alldeles för kort. Bara facebook tog halva.

Men när man sedan kommer hem måste man allvarligt överväga att byta jobb. Kan inte ens visa sin egen blogg inifrån!

Så jag gick in på Platsbanken och tänkte att det kanske finns något för överåriga lösenordsanalfabeter. Och hej - Vattenfall söker en kommunikatör som ska vara "medial rådgivare". Som klippt och skuret för mig.

Jag har ju inte berättat så mycket här om mina mediala förmågor, men ni skulle bara ana... Fast ni kanske redan har anat förresten - häxan i mig kan vara ganska påtaglig ibland.

En sak kan jag avslöja om framtiden, specifikt för er tålmodiga följeslagare: Om mindre än en timme sover båda mina barn. Huruvida jag då kommer att vara vaken eller ej avslöjar jag däremot inte. På det stora hela brukar jag försöka hålla framtiden hemlig. Det blir roligare så.

P.S. Ärligt talat är jag ingen lösenordsanalfabet, för er som nu vädrar möjligheter när ni läser detta. Men tanken att g-mail skulle kunna byta mitt lösenord till bloggen slog mig inte förrän hemma i fåtöljen.

Simskola vs fotbollsmatch

Idag blev det lite knepigt när simskolan krockar med fotbollsmatchen. Men simskolan vinner eftersom mamma bestämmer.
Solen lyser fortfarande över mig och utskogen trots att vi nu har mitten av september. Härliga studer även om dagarna nu är överfulla av jobb och att göra över helgen-listan ser ut som en veckoplanering...
Lika bra att trycka in lite kul också. Som simskola, äppelplockning och musttillverkning.
Snart kommer snön. För snart fem år sedan började jag på mitt nuvarande jobb. Det var den första november. Första veckan var det snöoväder och motorvägsbussen stannade och släppte av alla passagerare mitt på motorvägen, eftersom den inte kunde köra längre. Hoppas det blir lite mindre snö i år.
Tills dess njuter jag av solen, ljuset, de fortfarande gröna löven i trädgården och blommande rosor.

Sommarvärme

Har just kommit hem efter en dryg vecka i det vackra Skåne. Det var riktigt fina dagar, med sol, regn och frånvaro av internet. Tennis på morgonen, många promenader, spel och samtal, måltider i gemenskap. Total avsaknad av stress.
Tack kära pappa och ni andra som bidrog till en så fin vecka!
Tänk om alla fick ha det så här någon gång.
Jag hade turen att ha en "tokig" pappa som trots att han knappt kunde byta en propp vid den tidpunkten köpte ett omodernt hus i en solig backe, med torrdass och kallvatten 1973, som familjemedlemmar, släkt och vänner alltsedan dess har älskat att gästa.
Till och med mogna björnbär fick jag smaka, redan i slutet av juli.

På jakt efter uppkoppling

Sitter just nu i presscentret för Almedalsveckan och passar på att uppdatera bloggen. Visby vecka 27 är inget bra ställe för internetberoende. Mitt förnämliga mobila bredband funkar bara på nätterna, och bibliotekets nät också ständigt överbelastat. I stugan där jag har min nattliga tillflykt skulle det enligt annonsen finnas bredband, men tyvärr verkar antennen vara svårinställd, enligt husägaren som annars är en mycket trevlig man.

Så sitter den moderna människan isolerad och utan omvärldskontakt, i detta vimmelsällskap som Almedalsveckan utgör. Tur i alla fall att man har en mobiltelefon med internet. Jo, man kan ju umgås IRL naturligtvis, men det är ju ändå inte riktigt det samma...

Något om Visbyveckan då innan den tar slut.

Jag har träffat omsorgsroboten giraffen. Läs mer om den på PROs webbplats där du även kan se en film på den. Jag har hört Reinfeldts märkliga tal som avslutades med en antydan om att den politiska striden skulle handla om uteserveringars vara eller inte vara. Länk till DN-artikel om det. Johan Sjölander skrev fyndigt om talet. Jag har varit på akuten med ett av barnen som dock inte vill att jag skriver om honom på bloggen, så nog om det. Fått jordgubbar av kommunalarbetareförbundet och många intressanta samtal med olika människor. Lyssnat på Anna Hedborg och Thomas Eneroth som diskuterade pensionssystemet. Fått höra en stor mängd synpunkter på välfärdens finansiering i framtiden, på olika seminarier. Hört en massa bra musik, både på gatorna och från Almedalsscenen.

Jo, nog är det värt att åka till Almedalen, även om det är lite ansträngande.

Gökotta på Oscarsberg

Nyss hemkommen från försommarens gökotta i min lokala förening undrar jag varför jag inte äter frukost tillsammans med fina vänner på ett berg med utsikt varje sommarlördag.
Gick upp strax efter sex, hjälpte barnen att morgna sig, packade lite frukost och cyklade iväg till ett angränsande radhusområde varifrån det går en promenadstig i skogen ut till Oscarsberg.
Där fick jag höra om Skuru IKs klubbhus som en gång låg på berget, men idag tyvärr är rivet. En glasveranda fanns där man kunde se ut över Stockholms inlopp. Ungdomarna i idrottsklubben, scouterna, SSU m.fl höll till vid huset, liksom ett gäng "gubbar". På den tiden fanns ännu inte radhusområdena runt omkring. Så småningom blev stugan vandaliserad och förfallen. Det var skälet till att den revs.
En gång i tiden fanns också ett badhus vid stranden vid Nyckelviken, fick jag veta.
Traditionen med gökotta är många år gammal. Vi var 10 själar som njöt av utsikten och utbytte tankar och historier denna sommarmorgon, och därtill fick lite aktuell information från föreningen. Den äldsta var över 80 och den yngsta fem månader! Tack alla för en härlig morgon! Någon gök hörde vi inte men väl en rad andra fåglar, och därtill vår egen "skönsång".