Ingen tvångströja att öka friheten

Jag har inte läst Ebba Witt-Brattströms bok "Å alla kära systrar" men jag vill gärna göra det.
Jag är så otroligt glad för allt jobb som hon och många andra lagt ner för att öka mänsklighetens frihet, genom att våga ifrågasätta könsrollsmönstren och dessutom kräva att man gör något åt dem.
Den ökade friheten gäller både män och kvinnor.
Våra valmöjligheter vidgas betydligt om vi inte tvingas att inta roller som andra har bestämt.
Ann Heberlein skriver i DN idag att "Vi har visst barn i knäet och i hasorna, pannan i djupa veck, pc:n på bordet, surdegen på jäsning och en jämställd man, men vi har också bultande huvudvärk, sömnproblem och lider av kronisk trötthet. Någonstans på vägen blev det fel. Befrielsen till kropp, naturlighet och karriär; ja till allt, blev en tvångströja."
Det var väl en rätt märklig analys. Att skylla huvudvärken på emancipationen? Jag tror istället att det är brist på jämställdhet som fortfarande skapar tvångströjor för både kvinnor och män.

Jobbigt är det
Att själv välja el, tevebolag, tandkräm, kläder, make, bostad, studieväg, yrke och huruvida man ska ha barn eller inte.
Jobbigt är det.
Mycket jobb återstår innan vi människor vågar fatta att det handlar om våra egna liv och våra egna val, utifrån de förutsättningar vi har.
Och vill vi inte välja så är det också ett val vi kan göra.
Tänk om det hade funnits riktigt bra dagis där Heberleins mamma kämpade för livet?

Krassligt i världen

Fru Fröman har varit krasslig och stressad och har begränsat med ork för alla omvärldsproblem. Men man måste ju lite.
För att citera en av barnens sagor: "Det är för mycket reklam. Det är för mycket sopor. Det är för mycket flugor. Det är för mycket bilar och avgaser. Det är för mycket krig. För många barn som svälter. Det är för många fel på världen som hon måste ta itu med först." (Hingström/Kovanen: Måste ha mer)
Lite svårt har jag att förstå varför barnen gillar den boken, men det gör de. Den stackars mamman måste lösa allt innan hon kan kramas och läsa godnattsagor...

Söndagsnöje

Dagens söndagsnöje blir att gå på konsert med dotterns barnkör. Jag vet att det blir kul, för det är det alltid. Körledaren Pernilla Agnesund är en sprudlande energigivare som dessutom själv sjunger så att man ryser. Tack för allt du gett våra barn!

Spana in grodorna

Grodspel hör man inte varje dag. Men just nu spelar ett stort gäng i dammen nedanför trappan vid Nyckelvikens herrgård i Nacka. (Gå från cafét mot Ektorp.)
Det är en fantastisk syn och ljuv musik som grodorna bjuder på.

Fantastisk demonstration för rättvis skatt

Jag vill säga det en gång för alla: Föräldrarna borde sluta curla vid 65 års ålder.
Men i Sverige har curlandet blivit lag. Pensionärerna i Sverige ska nämligen betala för oss som är yrkesverksamma. Du kanske inte vet det men pensionärer betalar högre skatt än yrkesverksamma med lika inkomst. Man baxnar ju.
Det stod inget om det i orange kuvertet.
Jag har demonstrerat för rättvis skatt och dessutom tagit lite bilder. Så nu blir det en bild i bloggen. Det var väldigt mycket folk och väldigt fin stämning. Men t ex DN tyckte det var roligare att referera en teapartydemonstration i USA och en rödskjortedemonstration i Thailand dagen efter. Och de var säkert också viktiga.
Många tidningar och tevekanaler refererade så jag ska inte klaga egentligen. Och man demonstrerar ju inte för pressen!

Koll på läkemedel

Min vän Sten tycker att alla ska ha koll på sina mediciner och det tycker jag också. Se honom på Youtube nedan.
Men först min dotters favoritlåt i bilen, som passar bra i sammanhanget (PRO), nämligen Ulf Lundells "Ute på vägen igen", fast den låter mycket bättre på skiva.



Och så Sten alltså som gör ett litet föredrag om läkemedel:

Vår i snödrivan

Idag när jag kom hem upptäckte jag fem vintergäck under vinbärsbusken, i ett hål i snödrivan. Och vid häcken några förfrusna snödroppar. Det blir vår detta året också.
I måndags före idrottsledarträffen tog jag en promenad i Boo Gård. Det är ett underbart område med en liten badplats och ett trädgårdscafé bland annat, strax bakom krönet till Boo Idrottsplats.
När jag kom över krönet tystnade plötsligt alla stans bilar och istället hördes ett fågelliv från havet som kändes helt overkligt.
Så kan man leva lite till.
Och förhoppningsvis snart skämmas så mycket för bilturen till dagis två kilometer bort som genomförs varje dag att man ersätter den med en stärkande promenad.
DN skrev om äldre och cancer, att äldre får sämre behandling, det är nog inte bara på det området, och det är rätt upprörande tycker jag. Det är det ena på det andra.
När jag blir gammal tror jag att jag vill bo på en fredlig plats med en kastanj och ett äppelträd som skuggar och där jag får komma ut i friska luften varje dag. Gärna höra bin och fåglar, om det finns hörsel. Fast först få jag nog jobba till 69, och det är OK om jag är frisk och har lika smarta jobbarkompisar som nu.
Jag satsar på att farmors gener är starkare i mig än mammas, även om alla bloggläsare anar att mamma var min bästa vän.
Men farmor blev faktiskt nästan 99 år. Hon föddes 1894 och var alltså 71 år när jag föddes.
Vi fick ändå många fina minnen ihop.
Mamma var bara 68 när sonen föddes och 70 när dottern föddes. Men det var väl inte bara gener i och för sig, kanske även lite cigaretter. Och kanske fel sjukdom vid fel ålder, om man får tro DN.